Finns det verkligen några macho män kvar i detta samhälle? Har vi inte alla till mans sätt en skugga av denna forntida man. Men vart finns han då?
Jo enligt mig finns han i den man som sitter bredvid dig och tittar på tv, han som vänligt ler åt dig och vänligt skrattar åt dig när du snubblar på tröskeln ut till köket.
Har du aldrig sätt den där lilla glimten i ögat, det lilla minnet av den myt som en gång levde i vårt samhälle, tillsammans med oss kvinnor?
Det är lördag morgon och väckarklocka ringer, du ligger i halvdvala och väntar på att han ska kliva upp ur sängen. Han vänder sig mot dig och säger att han ska ut med killarna och springa, och så ger han dig en puss och kliver ur sängen. Han pysslar ett tag i lägenheten och plockar ihop allt han ska ha med sig. Kommer in till dig i sängen igen och jag får en hej då puss och så har han lämnat lägenheten i stillhet igen och du somnar om.
Efter några timmar ringer det på dörren och så en nyckel i låset, han kommer in till dig och sätter sig i sängen. Han ler stolt och berättar hur långt han har sprungit. Sedan ser han på dig med en frågande blick och säger, jag ska ju skjuta in bössan idag vill du följa med ut till banan?
Ja, säger du
svärfar undrar om du ska med ner till skjutbanan, så du svarar ärligt att det var det du hade tänkt (man måste ju stötta sin sambo).du har upptäckt att detta är en värld för din nallebjörn där han får uttryck för sitt naturliga jag.
Förvandlingen sker redan i bilen, du sitter i baksätet och lyssnar med nyfikenhet. De pratas om älg, bössor och patroner, stora älgar och antalet älgar svärfar har sätt. När ni är framme och kliver ur bilen sker det som du väntat på. Ledarhannen (svärfar) för den lilla flocken som består av dig och ledarhannens son (din sambo), går före medan hans son väntar på att kunna ta bössan och allt som hör till det, ledarhannen stoppas mitt i marschen mot de andra äldre hannarna, och värkligheten gör sig påmind, bilen ska låsas.
Väl nere bland de andra förvandlas dessa nallebjörnar till de forntida vilddjur som de än gång i tiden varit. De blåser upp sig och klampar in och hälsar på varandra, hör hur det går för de andra och dunkar varandra vänligt i ryggen när de skjutit bra, även om de egentligen bara ska kolla så att bössorna fungerar som de ska. Denna gång är de en av de äldre som får beröm och skämtsamt säger man att de gamla de kan även om man blir lite skakig på gamla dar. När denna sermonin är över så börjar det roligaste av allt, de bröstar upp sig lite till och så börjar skrytningen. Ledarhannen för din lilla flock tar till orda och berättar att han minsann hade stått och tittat ut över saliksen har om dagen och pratat i telefon och då hade det minsann tittat upp 20 älgar. De andra nickar och håller med och så är det någon som lägger till att man räknar med att det ska finnas så och så mycket älgar på en viss kvadratmeter.
som kvinna står du utanför och tittar in om det inte är så att du själv har bössa med dig och ska skjuta en älg i veckan. Möjligtvis att du får en undrande blick någon gång när du flyttar på dig om det är någon som ska in igenom dörren. Men det gör det inget, för det känns nästen som en fördel att stå där och titta på dem, dessa män som blåser upp sig och skryter. Det är roligt att lyssna på dem. det är spännande att få titta in i denna värld som nu har flytt och är historia, utom dessa få stunder då de möter andra hannar och kan förvandlas till sina forntida jag.
så med en blinkning är allting över och ni sitter i bilen igen, det pratas fortfarande om jakt men skillnaden är att även du pratar lite om saken.
De är nu vanliga män, de män som hjälper till hemma med tvätt och matlagningen. Och som gärna låter sina barn eller barnbarn (om de har några) krypa upp i deras knän och somna, och de för den där faderliga glimten i ögat. stolt men lugnande. de ger en famn av trygghet som bara en fader kan ge.
så jag vill påstå att macho mannen lever fortfarande, men på ett annat sätt. och det är bara en glimt in i det förflutna. då våra vänliga kram goa nallebjörnar byter roll för ett tag och ger utlopp för sina naturliga behov.
Resten av året är de, de män som vi alla skulle vilja ha som fäder till våra barn och som sitter framför datoren på jobbet och kommer hem och kramar dig och sätter sig vid matbordet och berättar hur dagen har varit. Och bekymrar sig för hur du har haft det och om du hunnit med allt du skulle göra på jobbet.
men då tänker ni såhär, ja ja bor man på landet och i en liten by så är det väl klart att det blir så. men jag håller inte riktigt med om det, vilddjuret finns i alla män och denna glimt av det kan man se även om det är i en storstad man lever i. män med samma intressen blir tuppar i hönsgården och fjädrar upp sig och klappar varandra på axeln och skryter. Följ med din man eller sambon någon gång på det som dom gör och ställ dig och lyssna och titta så lovar jag att du kommer att se denna förvandlingen även du.
Men jag lovar att frågar du eller påpekar detta för dem så nekar de bestämt och säger att de inte alls är så. Och skrytet det är bara information.
men den som står utanför och tittar in ser att det är historien som gör sig påmind.
Vi kommer aldrig att låta oskulden dö!!
Vi mins väl alla den där första gången, när vi satt där på sängkanten och inte riktigt viste hur vi skulle göra eller bete oss. Hälst av allt hade vi nog alla till mans velat gå genom jordens yta för gått.
Till skillnad från förr kan vi idag själva bestämma när vi vill bli sexuellt aktiva, vi behöver i alla fall inte vänta på äktenskapet längre. Den tilltänkte måste ju testas innan man kan bestämma sig.
Men det finns något i denna idyll som vi vägrar att låta dö, av någon anledning så håller vi krampaktigt kvar i traditioner med oskulden. Dock har de idag förändras, det är inte själva oskulden som är det man ska hålla på längre. Nej det är första gången som är det viktigaste nu, det har utväxlas till en ritual mer en något som vi gör naturligt och kommer att göra flera gånger om.
Det är som om oskulden skulle sätta en förtrollning på oss och att vi av den skulle bli allment dumma och inte resonera klart när det handlar om sex och partners. Nämner man det för sin partner och då framför allt killar, blir de osäkra och bakar några meter. Säger till sig själva att det inte är bra om vi fortsätter, jag kommer bara att svika henne och hon kommer att bli sårad.
Till och med skolan predikar om detta. Hur ofta fick man inte höra att första gången skulle vara med någon man tyckte om, och det blev alltid en romantisk beskrivning av första gången där det var levande ljus runt sängen och rosenblad på kudden.
Hur många av oss mins det så?
Men är vi inte samma människor efter vi blivit av med oskulden? Visst resonerar vi på samma sätt, i alla fall gör jag det. Skulle man träffa en kille en kväll på krogen och det hände sig så att han följde med hem och det hände något mellan oss så är väl det okej. Skulle det inte bli något mer så är man en erfarenhet rikare.
Varför håller vi kvar vid detta?
Är vi så rädda för att våra tonåringar ska göra bort sig och bli föräldrar förtidigt?
Eller är det bara så att vi vägrar att släppa tron på att det finaste som en kvinna kan ha är sin oskuld?
Jag säger bara så här, vi lever på 2000-talet, sluta lev efter 1800-tals normer. Det går inte att stoppa, en vacker dag är det dags för dina barn med. Och det ända du kan göra åt det är att tala om för dem att det är de som måste välja när och hur.
Sluta tala om för dem att det är så speciellt och att det ska vara med den rätte och att det kommer vara någon romantisk idyll över det. Det bara skrämmer och gör saken värre, jag tror det är därför allt går så fel med många ungdomar när det gäller detta. Vad tror och tycker du?
kvinnan mer demokratisk en mannen?
När jag var på jobbet idag råkade jag sätta på tv:n. Där pratade man om demokrati och frågan var om kvinnan är mer demokratisk en mannen. Endel svarade ja om hon inte hade makt och andra sade att hon inte var det.
Jag förvånades lite av svaren, och så satt jag och funderade en stund. Är det värkligen så att kvinnan och mannen är så olika varandra att makt för oss är två olika saker?
Är det värkligen så att det inte är människan som är maktgalen och rövar mördar och våldtar när hon får makt, har det med våra kön att göra?
Nej det tror inte jag, jag tror att det handlar om människan i sig. Inte vad det är för kön på den som har makt. Även om mannen alltid har haft större makt en kvinnan så tror inte jag att detta har någon betydelse. Trots att det är kvinna har makt så kan hon nog vara lika rå som en man när det väl gäller.
Jag skulle kunna säga som så att en kvinna som har makt kan skövla och mörda precis lika mycket som en man som sitter ensam på toppen. Där emot tror jag att skulle vi samarbeta man och kvinna, så att båda könen satt på toppen. Skulle vi få saker av två olika världar.
Det jag menar är alltså att om man och kvinna skulle samarbeta så skulle kvinnan komma med sina förslag förmodligen lite moderliga och vi skulle få en helt annan syn på vård och omsorg, dagis och skola. och tror även att kvinnan skulle kunna lösa hot och sådant på ett annat sätt än mannen (men tillsammans med mannen). samtidigt som mannen skulle kunna ge en annan sida av saker som vård och omsorg och även andra yrken.
Med andra ord tror jag inte att demokrati har med kön att göra utan med människan, kvinnan är inte bättre en mannen och inte tvärt om heller. Utan det handlar om människan i sig. Djuret människan ska inte ha makt ensam, man bör istället dela på ansvaret. Bäst tror jag att det skulle bli om det var en kvinna och en man som hade hand om det.
För vi ser samma sak olika men tillsammans så kan vi få olika perspektiv och lösa det på bästa möjliga sätt.
Kvinnan en gravgrävare!
oktober 14, 2007
Att vara kvinna är inte lätt, vi ska vara vackra, sexiga, fruvar, mammor, städerskor, kockar och vänninor. Alla dessa sysslor är något som tar väldigt mycket tid, och som vi vill utföra med perfektionism.
Så enligt oss själva har vi våra konkurrenter, och bästa sättet att bli av med dem är att:
Hata dem
Frysa ut dem
Prata skit om dem.
Dock är det så att de ända som lider av det är vi själva. Eftersom det även används mot oss själva. De som vi anser är våra konkurrenter är våra systrar och vännor, vårat eget kön. De som vi hade kunnat samarbetat med för att kunna föra vårt kön vidare i kampen mot ett mer jämställt samhälle.
Istället för att stötta varandra när det går bra för kollegan som sitter i rummet brevid när hon får ett bättre jobb eller för fram en bra ide som går igenom, så blir vi svartsjuka. Vi ska prompt visa att detta accepterar vi inte. Så vi samlar alla våra vänninor och kokar ihop den mest kända häxbrygden av alla, skit snack.
Detta sätt att behålla det som är vårt, har vi bemästrat i flera hundra tusen är. Det är en del av historien och kommer alltid att vara ändel av kvinnligheten. Men tänk så långt vi hade kunnat komma som kön om vi varit lite mer som mannen. Visst finns det även hos dem en tendens att ha svårt att acceptera varnadra, Men de går ut på gatan och gör upp i stället för att kasta skit och frysa ut varandra.
Är det så att det är någon i det manliga könet som som klättrar upp på den sociala stegen eller får ett bättre jobb. Dunkar männen varandra i ryggen och berömer varandra. Kvinnan där emot går bakom ryggen på den som har lyckats, pratar skit och manupulerar andra kvinnor att hålla med henne. Den kvinna som har klättrat längre upp på stegen har förmodligen leggat med chefen eller någon annan för att ha kommit så långt som hon har gjort. En kvinna kan ju inte klättra på ett annat sätt, i alla fall inte enligt oss kvinnor. Men vi inser inte vad vi gör mot oss själva, när vi fortsätter att föra vidare denna tradition av kvinnlig avundsjuka, nämligen att vi gräver oss lägre ner i den grop vi redan står i.
Hade vi i stället stöttat och hjälpt varandra att klättra uppåt både i arbetslivet och socialt, hade vi idag kommit lika långt som männen. Vilket innebär att vi hade haft lika lön för lika arbete, männen hade kunnat vara hemma längre med barnen. Kanske till och med vara föräldralediga.
Men vi fortsätter att baktala och förpesta vårat eget kön, som vi gjort i tusentals år. utan att inse att vi gräver vår egen grav.
Den gulliga och hjälpsamma mannen
oktober 10, 2007
Visst är han gullig! titta på honom när han sitter där med sina barn och och leker i sandlådan. visst är han snäll när han kommer in i köket och hjälper dig med maten, hjälper dig att tvätta och städa. Han är ju så duktig, det är ju inte alla män som är sådana. Det måste berömas och så ska det skrytas om det med, in för alla väninnor och kanske till och med mamma.
Den svenska mannen har blivit en jämnstäld toffel?!
Nej det kan jag inte säga att jag tycker, det är snarare så att det inte är mer en rätt att mannen hjälper till att ta hand om sina egna barn, och hjälper till med sysslorna i hemmet många skulle säga att vi är så jämnställda som vi kan vara, men enligt mig så har vi lång väg att gå fortfarande, vi har kommit långt men har långt kvar att gå än.
Har funderat och det kanske är så att mannens forntida jag inte enbart vissar sig bland andra hannar som jag tidigare skrivit även om jag tror att det till störta delen är så fortfarande. Men ibland tror jag även att det finns vissa glimtar av detta även i hemma hos hannens grotta.
Tänk dig att du sitter och läser en mycket spännade bok och så kommer din man hem, vad bra tänker du då tar han hand om barnen. efter en liten stund kommer han in till dig i vardagsrummet, och ger dig en puss och undrar vart du har gjort av hans värktygslåda. du talar om för honom att den ligger där den alltid legat. Han går till baka till gaderoben där ni har lagt in alla hans värktyg. men han kommer snart tillbaka och säger att han inte kan hitta den. du lägger ifrån dig boken och går ut i halen och tar fram värktygs lådan. snart är det dags för mat och du hoppas på att kunna få läsa ett par sidor till i boken innan du måste börja med middagen.
Men ett galskrik från barnkammaren stör dig och du studsar upp från soffan och studsas in i det stora rummet som är fullt av leksaker. Mitt i högen av leksaker sitter en av dina döttrar och gråter förtvivlat och talar om att hennes lillasyster tagit hennes docka som hon hade först. Du tar fram en annan docka till din minsta och lämnar tillbaka den andra till din älsta, du suckar och tittar på klockan det är ingen ide att gå tillbaka till soffan, utan du bestämmer dig för att stoppa in en omgång tvätt i maskinen, och så går du ut och börjar med maten.
Tänk dig nu i stället att du kommer sent hem från jobbet och din man sitter och läser tidingen i älsklings fotöljen ute i vardagsrummet. barnen du har haft med dig från förskola och dagis går genast in i lekrummet och börjar leka. Du ber om att få hjälp att plocka upp kassarna som du har handlat, din man suckar och fortsätter att läsa. När du går förbi tvättstugan så slänger du in lite tvätt i maskinen, och går ut i köket sätter på spisen och fixar vatten i en kastrull och sätter på stekpannen, ropar en gång till på din man men får inget svar så du börjar med maten och plockar in kassarna.
Du hör att barnen gnabbar lite i lekrummet och hoppas på att gubben som sitter i soffan ska ta det. men när du hör ett galskrik inser du att så inte är fallet. så du avbryter en en gång det du håller på med för att gå in och trösta dina barn.
Av någon anledning är det självklart att vi kvinnor ska avbryta det vi håller på med och kasta oss in i andras saker och hjälpa till och trösta och plåstra om. Och på något sått så är det självklart att mannen ska få sitta och läsa sin tidning i lugn och ro, han har ju arbetat och är trött, han måste ju få vila.
Trotts att vi kvinnor arbetar precis lika mycket som mannen idag och vi kan ju inte längre påstå att mannen är familjens försörjare. så kommer vi hem och tar på oss att laga mat och diska tvätta och ta hand om barnen. För mannen måste ju vila som sakt han har ju arbetat.
Varför är det så?
Varför kan vi inte släppa in mannen i köket och låta honom ta hand om maten?
Jag sjunger som Shania Twain:
honey, i,m home and i hade a hard day
Varför kan inte vi tala om för våra karlar att vi har haft en jobbig dag och att vi behöver vila och vi behöver få maten framme på bordet när vi kommer hem?
Vad tror du och vad tycker du?
