En på hälsning från förr

Jag sitter här framför datorn under glödlampans kalla sken, bredvid en man som kan och ger mig allt det jag önskar. Då en figur från det förflutna smyger upp bakom mig, en figur som vi alla har möt, i alla fall någon gång där ute på dansgolvet tillsammans med singel polarna.

Även om jag inte skulle byta ut någonting i mitt liv, kommer denna figur krypande över mig längtan efter något från det förflutna.

Längtan efter den där blöta kladdiga avslätningen, en varm våt tunga som pressas in mellan dina läppar, två tungor som slingrar sig runt varandra som ett gäng ormar i ett ormbo.

 Varför existerar inte detta i par livet?

Är vi rädda för ett alldeles för passionerat förhållande, kan vi inte njuta av varandra på ett annat sätt än att dansa sex dansen mellan lakarna i sängen?

Jag längtar efter att få den där riktiga avslätningen ståendes på dansgolvet till kvällens sista låt. Som sedan fortsätter hemma hos oss på köksbordet mitt framför fönstret så att alla nyfikna grannar kan se vårat passionerade samliv.

Men det är som om världen skulle stanna om man av vek från det normala parlivet och man istället skulle leva mer som singlar tillsammans än som par, det kanske är som att dansa tango med döden att grovhångla med sin sambo i köket eller varför inte på vardagsrumsgolvet.

Visst är det mysigt att sitta i soffan och titta på film tillsammans, äta popcorn och dricka halvavslagen Coca Cola, för att sedan vänta på att få krypa ner tillsammans i sängen, och halvslumra efter en godnatt puss på läpparna i all välmening. Visst det har sin charm helt klart, annars så skulle jag aldrig ha valt detta liv.  Men det är något visst med att sitta i bio mörkret och osäkert treva efter en svettig hand som darrar av osäkerhet, och under en långtråkig film sitta och äta popcorn och grovhångla till de andra biobesökarnas företrätt.

Så jag undrar om det inte även kan vara så fast man har levt ihop i flera år, eller har lusten för spänning försvunnit då? Är vi inte lika ändlöst förtjusta i att testa nya våghalsiga saker längre då?

Är det verkligen så att allt lamslås och blir till en soffpotatis som då och då när andan faller in orkar med att ta några svajande danssteg i sängen innan man somnar utmattad av vardagslivet. Medan singellivet ligger som en dvala någon stans i bakhuvudet och väntar på att få göra sig påmind någon gång i framtiden jag tycker att vi ska använda oss av den där avslätningarna och de där härliga grovhånglingarna som vi lämnat åt det förflutna när vi blir förlovade och där med halvt gifta med varandra.

Jag vill kasta mig i famnen på min kärlek och släppa alla hämningar, så där som man gjorde i början. Jag vill göra sambo livets sängdanser till tangodanser med döden. Släppa ut den kokande lava som finns i mig men som inte vill komma ut. 

Jag saknar dig du ljuva avslätning som dör då sambolivet griper tag med sina kraftiga tag i den före detta singel människan.